UNDERVISNING

Minipredikan av
Enoch Karlsson:

Var är lammet?

Isak sa till sin far Abraham: ´Far!´ Han svarade: ´Ja, min son!´ Han sade: ´Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret!´ Abraham svarade: ´Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret! ´ ” 1 Mos. 22: 7-8

Är allt i ordning för offret?

Men var är Lammet? Denna fråga har vi anledning att gå vidare till.

Hedningarna har sina gudar, Islam har sin profet, Israel sin lag, sin gudsfruktan, men var är lammet till brännoffret?

Alla namnkristna här hemma har allt i ordning; de har sitt dop, sin nattvard, sin Gud som är allas Fader i himmelen. Men var är Lammet? De har inget lamm!

De har aldrig haft den stund då Lammet, Guds Lamm, (som blev offret för världens synder) blev deras liv, frälsning och frid. Gud har gett oss evigt liv och det livet är i hans Son.”Den som har Sonen, han har Livet; den som inte har Guds Son, han har inte livet.” 1 Joh. 5: 11,12

Hos ingen annan finns frälsningen, inte heller finns det under himmelen något annat namn, som getts åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” Apg. 4: 12

Blott i Lammet finns frälsning.

Endast i dess blod är försoning och tillträde till Gud.

Uppe i himmelen hos Gud själv rör sig allt om Lammet som blev slaktat. Sången däruppe är ”Lammets sång.” Upp. 15: 3

Bruden är ”Lammets brud.” 2 Kor. 11: 2

Bröllopet är ”Lammets bröllop.” Upp. 19: 7

Du dyrköpta själ! Har Guds Lamm blivit för dig det enda, som bereder dig inträde till himlen?

Se Guds Lamm som borttager världens synd! ”

Enoch Karlsson, välkänd, originell förkunnare från Västkusten skrev detta i ett inlägg på Facebook. Jag fann det värdefullt och tar mig friheten att föra in det i vår tidning.

Det gamla evangeliet” har kraft i sig.

———-

Som mycket ung evangelist fick jag besöka Göteborg och tillsammans med Enoch predika i väckelsemöten i Folkets Hus. I lokalen mitt emot oss höll Målle Lindberg till. Fullsatt i båda lokalerna samtidigt. Jag gick efter vårt möte över till Målle och hälsade och möttes av de generösa orden: ”Då kan du väl komma till mig också, så tar vi ett par veckors möten hos mig.”

Enoch, snart 90 år, var och är predikanten med ett brinnande hjärta och ett gediget Bibelförankrat budskap.

Henry

————————

Minipredikan av
Henry Holmberg:

Den nedbrutna muren

2014-11-01 18.10.51Det byggs murar av olika slag. Just nu fokuseras intresset på muren president Trump vill bygga färdig mellan USA och Mexiko. Förmodligen med avsikt att få kontroll över illegal invandring, brottslighet och stort inflöde av narkotika. Andra murar har också byggts; Israel klandras hårt för murverk som skall förhindra självmordsterrorister att ta sig in i landet. Många fler murar har byggts. En del murbyggen passerar obemärkt av våra media, andra får stor uppmärksamhet.

Också Sverige har byggt en mur, den går huvudsakligen vid Öresund – inte med cement och taggtråd men med hårdare ID-kontroll. Avsikten är väl att få kontroll över en okontrollerad invandring?!

Jag har inte för avsikt att här och nu kommentera behovet eller nödvändigheten av de murar som byggs runtom i vår värld. En del är säkert berättigade och nödvändiga, andra kan diskuteras.

Ibland förändras det politiska läget så murar rivs. Vi minns Berlinmurens fall 1989. Vi såg i TV-rutan glädjescener och en festyra av sällan skådat slag. Den hatade muren var borta!

I Efeserbrevets andra kapitel talar Paulus om en SKILJEMUR MELLAN JUDAR OCH HEDNINGAR. En fiendskap mellan de båda. Ef. 2: 14-16.

I Jerusalems tempel fanns en mur som skiljde ”hedningarnas förgård” från det inre tempelområdet. Hedningen var utestängd. Inte delaktig. Utan medborgarskap i Israel. Utan tillträde till templets offer och gudstjänstliv. Utan hopp och utan Gud i världen. Långt borta. Muren visade symboliskt hela utanförskapet.

Men genom Kristus Jesus och hans försoning sker det underbara ting. Vi, hedningar, ”som en gång var långt borta har nu kommit nära genom Kristi blod”. Ef. 2: 1.

Kristus, han som är vår frid, rev ner skiljemuren och gjorde de två till ett. Ef. 2: 15. Vilka två? Jo, jude och hedning. Båda är nu försonade med Gud genom korset. Ef. 2: 16. Båda har nu i en och samma Ande tillträde till Fadern. Ef. 2: 18. Frid för dem som var långt borta och frid för dem som var nära. Ef. 2: 17.

Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Gal. 3: 28.

Men, först och främst; skiljemuren som synden skapat mellan oss och Gud är nedbruten. Vi kan nu ”frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” Hebr. 4: 16.

Ibland reser sig också, till synes oöverstigliga, murar mellan oss människor. Våra relationer med varandra störs; istället för gemenskap och vänskap skapas misstroende, agg och bitterhet. Men också här kan under ske; Jesu försoning och förlåtelse får murar att falla. Många kan vittna om storartade ting då Jesu egen Helige Ande fått bli Hjälparen att förlåta och sedan gå vidare i frid.

I dag då så många ”murar” byggs kan vi tacka Herren för murar som faller!

———————————-

Minipredikan av
Henry Holmberg:

ANDENS ENHET – EN HERRE
Ef. 4: 3-6

IMG_5123”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst” Rom. 10: 9
En av den första församlingens trosbekännelser var just denna: Jesus är Herre!
Andens enhet baserar sig på denna trosbekännelse.
För det första:
I den bekännelsen ligger ett erkännande om att Jesus är Gud, alltså en del av gudomligheten.
När Paulus skriver ”Jesus är Herren” tillskriver han Jesus det högsta gudomliga namnet, Herren, på hebreiska JHVH.
Samma betoning av Jesu gudomlighet som Sonen, en i tre-enigheten, framställer han i Filipperbrevet:
”Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade ha inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.
Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern till ära, att Jesus Kristus är Herren.” Fil.2: 6-11

Lägg nu märke till att här är skiljelinjen i den religiösa världen.
Av muhammedanerna betraktas Jesus som en profet – men inte som Gud.
Bland ortodoxt troende judar är det en hädelse att Jesus skulle varit eller är Gud eller Guds Son!
Liberalteologerna åter söker bortförklaringar av allt angående Jesus som skulle ha gudomlig karaktär i sig. Som exempel; hans kroppsliga uppståndelse från de döda, vilket Paulus säger är beviset på att han var Guds Son (Rom.1: 4) förklarar man i en mycket märklig formulering; ”Han uppstod i lärjungarnas sinnevärld som ett begrepp…” Med andra ord; man förklarar lärjungarna sinnesförvirrade som trott sig se, talat med och till och med rört vid Jesus, allt enligt evangelierna.

Om det är så, vilket jag hävdar, att bekännelsen av Jesus som HERREN, Jehova är fundamental för andens gemenskap, är det dags att skrota alla ideér om att ”världskyrkan” skulle vara svaret på Jesu bön att ”de alla skall vara ett.” Det faller på sin orimlighet.

Men låt oss se på en annan sida i bekännelsen av Jesus som Herre, i betydelsen av den som regerar.
”Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet; ´Konungarnas Konung och herrarnas Herre.” Upp.19: 16

Det är gott att ha Jesus som Frälsare i sitt liv. Ännu bättre blir det när han är krönt som Herre och Konung i våra liv. Den som regerar, den som blir ärad, den som sitter på tronen!
Det framgår tydligt i läsningen av Apostlagärningarna att de första lärjungarnas gemenskap var just det: en gemenskap omkring Jesus. Den uppståndne Mästaren var centralpunkten. Han var Herren. Hans ord var auktoritet. Hans Ande synnerligen påtagligt närvarande.

Minipredikan är ett utdrag ur boken; ANDENS ENHET ELLER EKUMENIK och kan beställas från oss.

 

 

Minipredikan av
Henry Holmberg:

ETT HJÄRTA OCH EN SJÄL

2014-11-01 18.10.51Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allting gemensamt.” Apg. 4: 32
Det man har gemensamt skapar gemenskap. Och i vår värld finns många intressegemenskaper. De som samlar frimärken går kanske med i en filetealistförening, golfarna hittar varandra i golfklubben och de idrottsintresserade finner gelikar. Nyblivna pensionärer får inbjudan att gå med i PRO eller SPF. Det finns ekonomiska, politiska och religiösa föreningar för alla smakriktnnar och önskemål! Utbudet för gemenskap är stort och fyller säkert ett behov.

Men något likt det vi läser om i Apostlagärningarna har väl aldrig skådats! Samtiden stod säkert både förvånad och undrande; de hade allting gemensamt! Ändå var deras gemenskap inte en organiserad gemenskap i första hand. Uttrycket ”Ett hjärta och en själ” antyder något djupare; en gemenskap med en annan grund och ett annorlunda innehåll. Låt oss se på vad som förenade dem.

Först av allt:
DE HADE EN GEMENSAM TRO!
Och det centrala i deras tro var tron på Jesus! ”Mannen från Nazaret” var för dem alltsedan uppståndelsen från de döda med kraft bevisad vara Guds Son. Rom.1: 4
För dem var Jesus Israels Messias! Profeternas och Skrifternas ord var fullbordade i Jesus!
I ett av sina brev talar Paulus om ”vår gemensamma tro”. ”Jag längtar efter att träffa er för att få dela med mig någon andlig gåva till er, så att ni blir styrkta, jag menar: för att vi tillsammans skall få tröst ur vår gemensamma tro, er och min.” Rom.1: 11,12
Och i ett av sina brev skriver Petrus: ”Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi.” 2 Petr. 1: 1

DE VAR FÖDDA AV OCH UPPFYLLDA AV SAMMA ANDE!
I en ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått samma Ande utgjuten över oss.” 1 Kor.12: 13

När en människa blir frälst blir hon ”född av Anden.” ”Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Anden är ande.” Joh.3: 6. ”Så är det med var och en som är född av Anden.” Joh.3: 8.
De första lärjungarna var redan ”pånyttfödda” när Jesus gav löftet till dem om att bli ”döpta i den helige Ande.” ”Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ´Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” Apg.1: 4,5

DE HADE MÖTESGEMENSKAP
”De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.” Apg.2: 42. ”Alla troende var tillsamman…” Apg.2:44. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.” Apg.2: 46.
Här verkade inte någon ”möteströtthet” vara för handen. Apostlarnas lära och undervisning, gemenskapen med varandra, brödsbrytelsen och bönerna var grundfundamenten för de första kristna. Det höll man fast vid! Låt oss dröja lite inför det sista:

DE HADE BÖNEGEMENSKAP
Några böner har tecknats ned och finns att läsa i Apostlagärningarna. Orsakerna till bönerna finns också beskrivna. Vi skall lyfta fram ett par av dem.
Apostlagärningarna berättar hur Petrus och Johannes kalla till förhör med Stora rådets medlemmar; äldste, skriftlärde, översteprästen och alla som var av översteprästerlig släkt. Förhöret slutar med ett strängt förbud att längre tala eller undervisa i Jesu namn. Vi fortsätter berättelsen i Apostlagärningarna: ”Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt var översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: Herre….” Apg.4: 23,24
De ropade endräktigt! De var ett hjärta och en själ! Ordet endräkt kan också översättas ett ackord. Ett ackord på tex. en gitarr utgörs av flera sinsemellan olika men samstämda strängar. Guds Ande utplånar inte personligheterna men skapar samstämmighet! Petrus är fortfarande, Filippus är Filippus osv. Olikheterna finns men mitt i olikheterna och mångfalden skapar Anden enhet. Och enhet skapar styrka och framgång i bönen. Läs gärna avsnittet i sin helhet och se hur Guds kraft förlöstes i situationen. Apg.4: 23-31
I Apostlagärningarna kapitel 12 finns en annan dramatisk händelse berättad. Petrus fängslas av kung Herodes som redan tidigare låtit avrätta Jakob med svärd. Det är påsktid och Herodes avsikt är att efter helgen ställa Petrus inför en summarisk rättegång. Vi läse: ”Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom.” Apg.12: 5. 1927 års översättning säger att församlingen bad enträget för honom. Enträget, uthålligt. Inget av mentaliteten: ”Vad kan jag göra åt det” eller ”Det går som det går.” Utan målmedvetet, hängivet, uthålligt. Lite av det som besjälade Jakob vid Jabboks vad då han brottades med Gud. ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 1 Mos.32: 26 (32: 22-32)

DERAS GEMENSKAP VAR SOCIAL
…ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.” Apg.4: 32
Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de fått för den sålda egendomen och lade ned betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde.” Apg.4: 34-35
Grunden för att de hade allting gemensamt var självfallet att de var ett hjärta och en själ!
Om ni har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne.” Fil.2: 1,2

——————————

Minipredikan av
Henry Holmberg:

2014-11-01 18.10.51Den som tror och blir döpt…. Mark.16: 16

För en tid sedan berättades det från Bergen i Norge om en skara muslimer som i Lutherska kyrkan där blivit döpta. På en bild från tillfället i fråga ser man en 7-8 vuxna samt något barn samlade vid dopfunten. ”Något av väckelse” konstaterades det.

På en tråd på Facebook blev det sedan ganska livligt ett tag; endel för, andra ifrågasättande – helt som vanligt kunde man säga.
Jag har ingen anledning att kommentera olika åsikter men utifrån orden ”Den som tror och bliver döpt” skall jag ge några tankar.

  1. Om muslimer vill ta emot Jesus och bli hans efterföljare är i sig helt i linje med den kristna kyrkans ambition; ”Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar.”

Vet inte om Sveriges ärkebiskop och några av hennes kolleger skriver under att det som hänt i Bergen skulle vara ”något av väckelse”. En del uttalanden från det hållet och för övrigt också från påven i Rom går ut på att erkänna Allah som samma gud som den de kristna och judarna tror på. Koranen blir då något som är lika aktuell som Bibeln och Jesus får då inte lyftas högre än Muhammed.

Åter igen är det alltså fråga om att likställa Jesus med religionsstiftare genom tiderna. För oss är det ändå en omöjlighet; endast Jesus som Guds Son har dött för syndare. Det exklusiva budskapet är: ”Hos ingen annan finns frälsningen…”  Apg. 4: 12

Att det sedan för muslimer som konverterar till kristendom är ett stort steg med för många stora kostnader förstår väl alla. Alltså behöver f.d. muslimer som i dag bekänner sig tillhöra och tro på Jesus allt stöd dom kan få från den kristna församlingen.

  1. Så var det detta med dopet.

Att vattnet inte frälsar borde alla kunna vara överens om. Då är inte heller mängden vatten avgörande. Martin Luther sa visst: ”Vattnet verkar det förvisso inte.”

Däremot är bilden i Nya Testamentet entydig; människor som kommit till tro på Jesus bekänner sin inre tro genom en yttre handling; låter döpa sig. ”De som då tog emot…”

Lika entydigt i Nya Testamentet är att dopet skedde genom nedsänkning. Döpa betyder ”neddoppa”.

Personligen har jag nära vänner, lutheraner, som ännu inte är döpta genom nedsänkning i vatten. Ja, de är ”döpta” enligt luthersk/katolsk sed meddelst begjutning. Jag skulle aldrig göra mig till domare och ifrågasätta deras frälsning för genom tro på Jesus blir människan frälst.

En av dessa mina vänner frågade mig lite försynt vid ett tillfälle om jag trodde att han inte var frälst då han inte var döpt genom nedsänkning och jag svarade: ”Du är frälst genom tro på Jesus och du är min broder men du är inte döpt, endast begjuten.”

  1. Jag tror att vi som pastorer och kristna i ”döparförsamlingar” bör vara raka här. Personligen tänker jag följa det ljus Herren gett mig och kommer att både predika och praktisera troendes dop genom nedsänkning.

Skrev för övrigt för några år sedan en 18-sidig skrift: ”Låt er alla döpas” med förståelig och klargörande undervisning i ämnet. Du kan beställa den: 0393-123 10

————————————————-

Minipredikan av Henry Holmberg:

IMG_5143-2

VERKLIGHETEN SJÄLV
ÄR KRISTUS 

”Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat.

Allt detta är bara en skugga av det som skall komma, men verkligheten själv är Kristus.” Kol.2:16,17

Det är lätt att tappa fokuseringen på det väsentliga och i stället ge tid, krafter, energi och arbete på periferiska ting.

Därför säger Paulus till Korinterna: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen beslutat mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.” 1 Kor. 2: 1,2

Självfallet gav Paulus en mångsidig och varierande undervisning till församlingen i Korint – det vittnar förövrigt innehållet i hans brev om – men han var tydligen noga med att aldrig förlora fästet i  vad Kristus Jesus var, är och gjort.

En hel del av innehållet i hans brev handlar om nåden i Kristus kontra Lagen, rättfärdiggörelse genom tro eller genom laggärningar. Många kristna då som nu tror att vi måste följa lagens bud och föreskrifter. Men; allt detta är en skugga – verkligheten är Kristus!

Någon har formulerat det så här: ”händelserna i det gamla förbundet (gamla testamentet) är frälsningsförberedande.” Mycket bra formulerat!

Alla Guds löften så många de äro har i Kristus fått sitt ja…

Detta gäller också löftet Gud gav Abraham.   1 Mos 22: 15-18

Lägg märke till orden. ”I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade.” 

Paulus konstaterar att denna avkomling är Kristus! Gal.3:16

Och genom tron på Jesus blir varje Guds barn en Abrahams avkomling! Gal.3: 26-29

Intressant är att när Mose får direktiv att iordningställa tabernaklet i öknen med alla dess tillbehör liksom också om präst och offertjänsten, vilken senare avlöstes av templet, konstaterar Hebreérbrevet att allt är en skuggbild av den himmelska helgedomen.

De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.”  Hebr. 8: 5

Det var i det himmelska tabernaklet Jesus gick in med sitt eget blod efter korsdöden.

Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.”  Hebr. 9: 11,12

VERKLIGHETEN ÄR KRISTUS

I och med Kristus har ”en bättre ordning” inträtt.

”Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.” Hebr. 9: 10

Eftersom verkligheten är Kristus finns också den verkliga friheten i honom.

”Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.”  Joh.8: 36

Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Moses föreläses. Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.”  2 Kor.3: 14-17

Verkligheten är Kristus – därför finns verklig rening i hans blod!

”Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan av en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden.”   Hebr. 9: 13,14

I stället för skuggor, spegelbilder och vaga antaganden har Gud gett oss möjligheten att leva i verkligheten. Därför heter det: ”Den som har Sonen har livet” 1 Joh. 5: 12. Det verkliga livet!
———————————————————————–

Minipredikan av Henry Holmberg:
Som en skrift i sanden 

Johannes berättar om ett möte mellan Lagen företrädd av skriftlärde och fariseer och Nåden representerad i Jesus. Läs gärna berättelsen i Joh. 8: 1-11

En kvinna – var fanns mannen i sammanhanget? – drogs fram anklagad för äktenskapsbrott.

I lagen har Mose befallt oss att stena sådana; vad säger då du?”
I ett land ockuperat av romarna visste man att de själva inte kunde verkställa en dödsdom men avsikten var att med ord snärja Jesus.

Jesus böjer sig ned och skriver något i sanden, ser upp och säger: ”Den som är utan synd kan kasta första stenen”. Alla känner något av skuld och avlägsnar sig. Jesus skriver åter något i sanden, ser upp på kvinnan och frågar om någon dömt henne. Svaret är nej; alla har lämnat platsen. Då säger Jesus: ”Inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer.”

Låt mig utifrån den berättelsen ge dig några tankar.

Det gamla förbundet med Mose lag var oerhört strängt och krävande. Bland annat stipulerades dödsstraff för äktenskapsbrott och homosexualitet. Koranen har samma krav. I det nya förbundet instiftat av Jesus finns uttalad NÅD för syndare.

Den som är utan synd kan kasta första stenen” 
Ibland är det här en svår balans. Ta detta med homosexualitet. I Romarbrevets första kapitel förklarar Paulus bakgrund och orsak; När människan inte ger kärleken till sanningen rum blir hennes sinne förmörkat. Som en följd av detta accepterar hon och tillämpar vad man kan kalla onormala samlevnadsformer; hon ”överger det naturliga umgänget…” Rom.1: 18-32. Skaparens ursprungstanke var det fakto man och kvinna. ”Till man och kvinna skapade han dem.”

Förkunnarens uppdrag är att i trohet mot Skriften berätta vad Skriften säger. Samtidigt får vi aldrig döma enskilda människor. Paulus börjar kapitel 2 i Romarbrevet så här: ”Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer.”

Frågan om destination för evigheten; himmel eller helvete varken behöver eller kan vi avgöra eller döma människor till.

Inte heller jag dömer dig. Gå i frid och synda inte mer.”
Jag efterlyser, önskar och ber om en stark förnyelse av förkunnelsen i Sverige i dag där omvändelsens nödvändighet och möjlighet lyfts fram. Det finns kraft för den bundne att bli fri. Kraft att bryta syndavanor och mönster; kraft att ”gå och synda inte mer”. Läs uppmärksamt

1 Kor.6: 9-11: 
Vet ni inte att inga orättfärdiga skall ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.”

Så var det frågan vad Jesus skrev i sanden! Kanske var det Jer.17: 13-14:
Herren är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit Herren källan med det levande vattnet.

Hela mig, Herre, så blir jag helad. Fräls mig, så blir jag frälst. Ty du är min lovsång.”

—————————————————————————————–

Minipredikan av Torwald Bergström

IMG_3212

Lyft blicken!

Jag bor i gränstrakterna mellan skog och jordbruksbygd. Där är inte så vidsträckta vyer i naturen. Då upplever jag det så befriande skönt att ibland komma till platser där utsikten sträcker sig ända till horisonten, på höga höjder, i slättlandet eller vid havsbandet.

När jag nu satt rubriken ”Lyft blicken” tänker jag på det andliga perspektivet. Där vill Gud låta oss få uppleva de vida vyerna. I Jesaja 33, vers 16 och 17, talas det om att ”bo på höjderna”, att ”blicka ut över ett vidsträckt land”. Det är Guds tanke för oss, som hans folk.

Att den andliga synskärpan skall vara god, att vi med hjälp av Anden, bibeln och bönen skall få se mera av vad Gud har för oss, både nu och i framtiden.

Lyft blicken – se på Jesus. En sångtext, som också är min bön och längtan, lyder: ”Se på Jesus. Jag vill lyfta min blick och se honom sådan han är.”  I Hebr 12:2 finns orden: ”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons hövding och fullkomnare.” I kapitlet innan står det om Mose att han såg den osynlige, Jesus. Osynlig med våra mänskliga ögon, men i vår ande finns inte de begränsningarna. Där finns alla möjligheter för oss. I Jes 33:17 säger profeten: ”En kung i sin skönhet skall dina ögon se!” Vi vill se Jesus!

Lyft blicken – se den andliga verkligheten. Du kan få se och uppleva det Jesus gjort för dig på Golgata. Genom honom finns frälsning, andligt liv, hälsa och kraft. När arbete och möda, kanske sjukdomar, bekymmer och besvikelser riskerar att ta överhanden, då har jag ett gott råd: Lyft blicken, se upp mot Jesus! Jag har upplevt att orden stämmer i Lina Sandells sång: ”En liten stund med Jesus, och hjärtats oro flyr, och blicken vändes åter från jordens små bestyr, till livets verkligheter …”

Så vill jag säga: ”Lyft blicken, se behoven!” Jesus säger till lärjungarna – och till oss: ”Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.” (Joh 4:35). Det finns en andlig skörd att bärga. Den är mera mogen än vad vi ibland kan se. Be om en andlig synskärpa för att kunna se var skörden är mogen, se vilka människor som just nu är redo att ta emot Jesus. Du och jag är skördearbetare, som Gud vill använda för att föra människor till Jesus.

Lyft blicken, se tidsläget just nu! Allt talar för att vi är inne i avslutningen av denna tidsålder. Jesus kommer snart för att hämta sin brud. Liksom lärjungarna såg mot himlen när Jesus lämnade dem, får vi i denna tid lyfta vår blick och vänta honom tillbaka. Det är nära nu!

Och tänk vad underbart – snart skall vi se honom så underbar som han verkligen är!

Brevet till församlingen i Laodicea är allvarligt och talar rakt in i vår tid. Många kristna har i vår tid tappat den andliga glöden och är ljumma. Uppmaningen var: Köp ögonsalva … så du kan se! Vi går inte till apoteket för att köpa salva – vi går inför Jesus i bön:

”Jesus, hjälp mig att se klart. Ge mig andlig synskärpa. Hjälp mig att lyfta blicken för att se dig, Jesus! För att se dina möjligheter, för att se behoven, och för att också se tidsläget.”

Käre vän, som läst denna minipredikan. Lyft din blick – upp till Jesus!

————————————————–

Minipredikan av Henry Holmberg

Henry

I 2 kapitel i brevet till Korinterna; kap. 8 och 9, håller Paulus tidernas offertal!
Jerusalemregionen var drabbad av en stor hungerkatastrof och även många i den kristna församlingen led nöd.
Intressant nog, den hungersnöden var förutsagd av profeter:
I den övriga kristna världen togs beslut om att söka föra ekonomisk – humanitär hjälp till Jerusalem.
Paulus var starkt involverad; hans brev med vädjan om medel är starkt – han motiverar verkligen läsarna att engagera sig. Jag har plockat upp några, i mitt tycke, viktiga punkter också för oss i dag:
Allt gåvogivande bör börja med överlåtelse av våra egna liv till vår Herre!
”…sig själva gav de, först och främst till Herren…” 2 Kor.8:5
Guds stora gåva till oss; Sonen Jesus Kristus motiverar oss att offra.
”Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva” 2 Kor.9: 15
”Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika” 2 Kor.8:9
Gåvans värde bedöms inte efter gåvans storlek utan utifrån givarens förmåga att kunna ge.
”Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har.”  2 Kor. 8: 12
Principen – en utjämning skall ske.
”Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist.” 2 Kor.8: 14

Av sådd kommer skörd
”Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt.” 2 Kor. 8:6

Gåvor som framkallar tacksägelse
”Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud” 2 Kor. 9: 12

Kristen Gemenskap- över alla gränser har fått uppdraget att i mån av möjligheter hjälpa människor i både andlig och lekamlig nöd, Det är därför vi arbetar med understöd till pastorsfamiljer,  med fadderbarn, matbespisningsprojekt och barndaghem och satsar på bibelskolor, undervisning och crusades.
Inför den här julen vill vi låta många barn och familjer få del av vårt överflöd. På annan plats i tidningen presenterar vi behoven. Många lever under mycket enkla och fattiga förhållanden. En extra gåva till jul ger glädje och stor tacksamhet både till Gud och människor.
Jag vill därför uppmuntra dig att vara med och ge ditt bidrag till vår julinsamling.
Gud älskar fortfarande glada givare!
”Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.” 2 Kor.9:8

Henry Holmberg

—————————————————————————–

Minipredikan av Kenneth Witick

Den förvandlande upptäckten

En konstnär drogs till en tiggare som satt på andra sidan vägen. Den uppmärksamme konstnären målade ett porträtt av mannen. I sin målning framställde konstnären tiggaren så som han föreställde sig att denne potentiellt skulle kunna bli. Sedan kallade han till sig tiggaren för att visa målningen.”Är det jag?” frågade tiggaren. ”Det är sån jag ser dig!” svarade konstnären. ”Om det är så du ser mig”, fastslog mannen med ny målinriktning i blicken, ”då är det sån jag skall bli!”.

Med åren har jag lagt märke till ett grundläggande dilemma som alla människor drabbats av sedan syndafallet. Dilemmat som jag talar om kan beskrivas på olika sätt. Det handlar om människans svårighet att skapa integritet i sitt liv och hitta sitt ursprung. Det här dilemmat skapar så många problem för människan i hennes relationer. Det gör det också svårt för henne att hitta sin livsuppgift och se meningen med livet. Trots att evangeliet så tydligt ger svaret och botar människans problem är det rätt få som upplever den fullhet av upprättelsen i sitt barnaskap som Jesus gett oss. Berättelsen om konstnären och tiggaren skildrar en hemlighet som Gud vill uppenbara för varje människa. Gud är som konstnären, som i varje människa ser det han kan åstadkomma i henne. Tiggaren däremot är en bild av människan, som förblindad av synden inte kan se vad hon bär inom sig.

Följande Bibelord har så mycket att tillföra oss: ”Vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.” (1 Joh 4:16).

Ditt värde beror inte på speciella gener från högtstående föräldrar. Ditt värde inför Gud mäts inte i tillgångar, hudfärg, superintelligens eller formell utbildning. Eftersom du är skapad av Gud till Hans avbild, har du ett värde. Utan Jesus är du dock förlorad, därför är Jesus den viktigaste relation du kan äga.”Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.” (1 Joh 5:11–12).

Anledningen till att det finns så mycket ensamhet, depression, missbruk av droger och sex, osäkerhet och till och med självmord, är att människor inte inser sitt värde. De ser sig själva som ett dammkorn i universum, ett nummer i datorn, utan någon personlig betydelse. De tittar sig i spegeln och känner sig oviktiga, hjälplösa och hopplösa.

Religionens dilemma är att den har höga ideal, eller en hög bekännelse, men den har ingen kraft att erbjuda människan för att förverkliga de ideal som satts upp. Och kvar blir endast dåligt samvete som blir den drivande kraften för att nå målet. Resultatet av det kan du räkna ut själv.

Den största tragedin, i ditt liv skulle vara att leva och dö, utan att komma ut ur dig själv och utan att inse vilka möjligheter som erbjöds dig igenom evangeliet.

Upptäck denna princip och besluta att detta aldrig skall bli fallet i ditt liv.

Den största triumfen i livet är att upptäcka sig själv i Kristus, att upptäcka det rika, fulla, lyckliga liv han skapade oss för, och att sedan utveckla detta obegränsade liv genom att så det in i andra och så skörda Guds överflödande liv, fullt av total frid, lycka, framgång och tillfredsställelse.

När du upptäcker att Gud är i dig, runt dig, under dig, med dig, när du accepterar det faktum att du kom från honom och är skapad att likna honom, då blir du den gudsmänniska du skapades att vara.

Vare sig du i grund och botten är god (såsom humanismen och psykologin säger), eller dålig (såsom präster, rabbiner och predikanter säger), så har det i verkligheten inte så stor betydelse. Utan Gud, är du inte normal. Du lever inte upp till din potential, du är förlorad.

Vad kan du göra? Bekänn din tro på Jesus Kristus som Herre och frälsare. Han ger dig evigt liv! Lev ut din tro. Låt andra få höra om det du upptäckt, detta kallar Bibeln för lovsång, lovsång är att säga och göra samma sak som Gud. På det sättet kan vi uppfylla hela jorden med lovsång – vilket kommer att ske den dag Jesus kommer tillbaka för att regera som Kung på jorden – det är vårt hopp.

Kenneth Witick

————————————————————————-

Minipredikan
av Arne Imsen

Skärmavbild 2014-03-13 kl. 14.44.45Arne Imsen, färgstark ledare i sin tid för Maranatarörelsen, lämnade efter sig en mängd skrivet material i både bokform och artiklar. Den här välformulerade minipredikan är mycket representativ för den starka evangeliska förkunnelsen han stod för. Vi tackar Midnattsropets Förlag och Maranataförsamlingen i Stockholm för deras vänlighet att låta oss få trycka den.
Henry Holmberg

“Denne Jesus skall komma igen” 
Apg. 2: 36, 1 Tim. 3:16
Denne Jesus skall komma igen, Ja, så utpekande framförs löftet om en andra tillkommelse till en samling paralyserade lärjungar på Oljeberget himmelsfärdsdagen.

Det var apostlarna och den urkristna församlingens Jesus, helt oförstörd av kommande tiders förfalskningsteorier. Identiteten var klar. Han hade legitimerat sig såsom sann Gud och sann människa. Med föruttillvaro hos Fadern avlades han in i människosläktet av den helige Ande.

“Han som blev uppenbarad i köttet”
Åt honom, den förstfödde före allt skapat, bereddes en kropp genom vilket Guds vilja uppenbaras och förverkligas fortgående och slutligt i alla frälsningsavgörande avseenden. Jungfrun förlöste ”kvinnans säd”.

I stallet inleddes Jesu jordiska bana, vid Jordan invigdes han till överstepräst och i Getsemane till offerlamm. Altaret restes utanför Jerusalem dit han förts dödsdömd för religiös hädelse, politisk uppvigling och socialt svärmeri. Hade han varit en idealist eller reformator, levnadskonstnär, renlevnadsman eller religionsfilosof, så hade hans synliga och osynliga banemän för alltid berövat honom rätten till mänskligt liv, och martyrhistorien skulle varit ett intressant namn rikare. På Golgata inställde sig döden för att ta sitt byte då avrättningen var fullbordad och döden konstaterad genom vätskeflödet från den mördades uppstungna sida.

”Rättfärdigad i anden”
Då Jesus gjort sin sorti ur den synliga världen, gick han i anden in i den osynliga för att möta döden och predika i Dödsriket. Men det var absolut omöjligt att döden kunde behålla honom och ur dödsrikets moderssköte förlöstes han i de djupaste födslovåndor och blev den förstfödde från de döda.
Hans synliga kropp var beviset för att han av människor och djävlar blivit dömd för de grövsta illgärningar, och enligt mänskligt betraktelsesätt hade han kvalificerat sig för evigt straff. Men i den osynliga världen blev han i anden efter vederbörlig domstolsprövning på högsta nivå förklarad rättfärdig och oåtkomlig för all bestraffning.
Det är denna andligen och kroppsligen Uppståndne, som Gud upphöjt till Herre och Messias, och det är denna Jesus som ”blivit predikad bland hedningarna och trodd i världen.”
Det är genom denna Jesus världen skall födas på nytt. Förvisso, ”erkänt stor är gudaktighetens hemlighet”, och mäktigt ljuder genom tidsåldern den urkristna församlingens tonsatta trosbekännelse. Vi stämmer in i lovsången: ”Hylla Sonen, så att han icke vredgas och ni förgås på er väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga är alla de som tar sin tillflykt till honom.”
Arne Imsen
Ur Midnattsropet 1972

————————————————————————

Endast en väg till frälsning

”Tänk på att vi lever i en mångkulturell värld med många religioner. Tona därför ner det exlusiva med Jesus som enda vägen till Gud; tänk så här; det finns EN Gud men flera vägar till denne enda Gud.” Ja, så stod det i ett PM jag fick i min hand, riktat till förkunnare i ett visst samfund i Sverige.

Bibeln har givetvis ett helt annat och mycket klart budskap. När Gud ville frälsa oss människor fanns det endast en väg att gå; att offra Sonen Jesus. När Treenigheten höll rådslag i himlen kom man fram till detta. Ingen ängel, ingen seraf och inget annat i Guds värld kunde bli frälsningsmedlet för människan i hennes förlorade ställning. Endast ett fanns att göra; offret av Sonen.

”Så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde Son på det att var och en som tror på honom inte skall förgås men ha evigt liv.” Joh.3:16

För Jesus fanns det endast en väg att gå för att vi skulle bli frälsta.

”Fastän han var till i Gudsgstalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom ett segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.  Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.”   Fil.2: 6-8

Jesus kunde ha gått en lättare väg än den som ledde till döden på korset. När människoskarorna ropade: ”Stig ned från korset om du är Guds Son”, så måste vi förstå att han verkligen skulle ha kunnat göra det.

”Det var ej någon vanlig man som törnekronan bar.
Fast blod ifrån hans panna rann var blicken ren och klar.
Han kunde lätt ha stigit ned, han kunde ha sagt nej.
Men redan där på korsets trä så tänkte han på mej.
Ja, han såg mej och höll av mig,
Han vars strålglans bländar himlens alla stjärnor.
Genomskådad men benådad, redan där på korsets trä så tänkte han på mig.”

Nej, det var inte spikarna som höll honom kvar på korset och inte heller soldaternas spjutspetsar. Det som höll honom kvar tills allt var fullbordat var kärleken.

För att vi skulle få frid upplevde han själsångest i Getsemane. Matt. 26: 37,38

För att vi skulle uppleva gemenskap med Gud blev han på korset skild från sin Fader.

”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.”  Matt. 27: 46

Därför måste vi förstå och acceptera att det finns bara en väg för oss att gå om vi skall bli frälsta.

”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.”   Apg. 4: 12

”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”  Joh.14:8

”…hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning.”  Hebr. 2: 3

Frälsningen i Jesus Kristus är synnerligen exlusiv, den enda möjligheten! Gör därför som skaror av människor i vår värld gör i dag; åkalla Jesu namn och bli frälst!

”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.”  Rom.10:13

Jag ger här ett förslag till en enkel bön du kan be: Jesus, jag tar emot dej som min Frälsare. Tack att du dog på korset för att jag skulle bli frälst. Förlåt mig mina synder och rena mig i ditt blod. Från den här stunden vill jag tillhöra och leva för dig. Tack att du hört min bön.”

Åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” Joh.1: 12

Minipredikan av Henry Holmberg

——————

Bilden av Gud

Av Fred Nyman
En Fredliten gosse följde med sin far på tjuveri. En far som lär sin son att stjäla är inget föredöme, men det finns tydligen oförståndiga föräldrar…

Fadern lärde sin son att man skall kolla så att man inte är iakttagen då man ”slår till…” Han visade att man skall se åt höger, vänster, bakåt och framåt. Då han var färdig med visandet viskade sonen: ”Men Pappa, du glömde att se uppåt!”

Bilden av Gud som en seende Gud var alltså ofullständig hos fadern. Det är viktigt hur vi ser på Gud.

Bibeln ger oss bilden av Honom på många sätt. En av de tydligaste bilderna får vi av Paulus då han beskriver honom i Efeserbrevet. Tex. i det andra kapitlet vers 4: ”Rik på barmhärtighet…”

Det känns skönt för oss alla att ha en barmhärtig Gud.

Medan du läser det här kontaktbladet om Kristen Gemenskap föds flera tusen nya människor till vår jord som får en bild av Gud som en hård och krävande Gud. Den näst största religionen i vår värld beskriver Gud som en mycket krävande Gud. ”Du får inte och du måste…” Religionens namn betyder underkastelse. Och du vet inte om du möter straff eller förlåtelse vid livets slut.

Då är det gott att veta att Gud är rik på barmhärtighet.

I samma vers beskriver Paulus Gud som en Gud som ”älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han gjort oss levande tillsammans med Kristus, av nåd är ni frälsta…”

En Gud som älskar med STOR kärlek. Det betyder att den räcker till för oss alla och för den som kanske känner sig minst värd att älskas. Ditt misslyckande och din känsla av ovärdighet hindrar inte Gud att älska dig. Den är så stor så att Du ryms inom den.

Dessutom älskade han oss medan vi ännu var döda genom våra överträdelser. Det betyder att vi var fullständigt känslolösa och omedvetna om Guds vilja med våra liv, vi var livlösa och förlorade.  Men trots detta så älskade Gud oss med en stor kärlek.

Vilken underbar bild av Gud!

Så står det i fortsättningen av Ef.2. Vers 7 att ”Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen i Kristus Jesus…”

Det var alltså inte så att vi bara betraktades som döda, utan vi VAR döda genom våra överträdelser och synder. Men han uppväckte oss. Gav oss nytt liv.

Och varför skulle han inte kunna det? Han som skapade oss människor genom att blåsa in liv i oss då han gjorde oss till sin avbild i skapelseögonblicket, han kan, vill och måste ge oss nytt liv ty synden tog ifrån oss det liv vi hade.

En Gud som ger liv åt det som är dött behöver vi alla. Inte bara det som kallas frälsning och pånyttfödelse utan han kan och vill ge nytt liv åt det som är dött och livlöst i dag.

Vi kan uppleva att kärleken mellan människor, mellan makar, mellan medmänniskor, i verksamheter som kallas kristna etc. får något av livlöshet och slentrian över sig. Då vill Herren komma med sin uppståndelsekraft och skapa nytt liv och inspiration där det varit dött och likgiltigt.

Paulus säger i vers 7 att Gud vill ”visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.”

Uttrycket ”överväldigande” är ett starkt ord, men betyder att vi inte kan fatta dess innebörd till fullo.  Den nåd som Gud ger och erbjuder åt alla är så stor att den inte kan beskrivas, men den kan upplevas då vi tar emot Kristus Jesus i våra liv.

Det du och jag rättsligen skulle straffas för det får vi förlåtelse för. Vi var inget värda och allra minst värda evigt liv tillsammans med Kristus, det har vi fått på grund av denna nåd …

Gud är en givmild Gud, ja, men han är också rättvis. ”Syndens lön är döden” säger bibeln. Ja, men Kristus tog det straffet på sig. Du är förlåten om du är i Kristus!

Rom.5:8 ”Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.”

Det är den underbara bilden vi får av Gud då vi läser Guds ord.

——————————————————————–

Den rättfärdige skall leva av tro

Bibelns definition av tro vänder upp och ner på mänskligt logiska begrepp. Hur kan man vara övertygad om något som bara är ett hopp? Eller förvissad om något som inte är synligt? Svaret är att det handlar om att sätta sin förtröstan själva upphovsmannen till begreppet tro – Jesus Kristus (se Hebr 12:2).

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser” (Hebr 11:1).

Ordet tro har fått en urvattnad innebörd i svenska språket.När vi talar om att vi tror att det är på ett visst sätt, menar vi att vi inte vet säkert. Men den bibliska tron är inte vag och osäker, med Jesus som garant vilar den på en säker grund. Inom parentes sagt krävs det nog större tro på vetenskapens slutsats. Bara tanken att hela tillvaron med all dess överflödande rikedom skulle vara ett resultat av en förunderlig slump borde avfärdas som absurd. När vi ser till alla komplicerade och oförklarliga processer i naturen ärdet mer logiskt att böja sig inför vår mäktige Skapare. ”Dårarna säger i sitthjärta: ’Det finns ingen Gud’.” Det är Bibelns raka omdöme om alla som förnekarGud, trots de spår Skaparguden lämnat efter sig i sin skapelse. Paulus utvecklar denna tankegång i Romarbrevet och framhåller att de som vägrar attböja sig i vördnad inför Guds storhet är utan ursäkt. I och med att de förnekar källan till sitt ursprung sänker sig mörkret över dem i deras övermod. GudsAnde är obeveklig när han sätter sitt betyg: ”De påstod att de var visa, men de blev dårar” (Rom 1: 18-22; läs gärna hela kapitlet).

Men Gud har vänt upp och ner på hela vårt mänskligaperspektiv att se till det yttre. Det gjorde han då han sände sin egen Son hit till världen, helt utan pukor och trumpeter. Jesus Kristus levde på våra villkor och stack hål på den mänskliga uppblåstheten. Han ödmjukade sig och förklaradeatt den som vill vara störst ska vara de andras tjänare. Lärjungarna var nämligen upptagna med att jämföra sig med varandra och bråka om vem som var störst. Detta tänkande utmanades av Jesus då han tog på sig vår synd och blevvår rättfärdighet. Genom att tro på honom kan vi alla få del av syndernas förlåtelse och stå som rättfärdiga inför en helig Gud.  Paulus uttrycker denna hemlighet så fint: ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort tillsynd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud” (2 Kor 5:21).

Ändå är det så att det efter syndafallet finns en djupt rotad ambition i den mänskliga naturen, att genom egna ansträngningar behaga Gud.Så var det för Martin Luther när han som katolsk munk vallfärdade till Rom och genom diverse yttre botgärningar försökte uppnå förlåtelse och frid. Men han blev bara mer olycklig och Gud verkad fullständigt ouppnåelig. Då kom en enkelsanning från Bibeln in i hans omtöcknade medvetande. Det ordet hade ju funnits där i många hundra år vid det laget så det var ingen nyupptäckt. Men nu kom det åter som en uppenbarelse: ”Den rättfärdige skall leva av tro…” Rom 1:17). Denna sanning hade även drabbat den judiske läraren Saulus (som vi känner somPaulus), som läst den i profeten Habackuks bok. Med en enda kärnfulla meninghade profeten reducerat Gamla Testamentets alla 613 bud till ett enda. Det som det ytterst handlar om är tro och det fick Habackuk tala ut 600 år innan Jesusföddes. Vilket djup av Guds vishet, kärlek och nåd, fångat i några enkla ord! Nu gjorde Luther gemensam sak med Paulus och därmed var det slut på de egna gärningarna. Gud hade inte ändrat sitt krav på rättfärdighet, men den yttre gärningen stod Jesus för när han dog för mänsklighetens synd. Lagens krav står alltså kvar men uppfylls nu i oss genom Jesus Kristus.

Det är genom att acceptera denna dårskap för det mänskliga förnuftet som vi blir delaktiga av Guds visdom. Paulus gör en utmärkt sammanfattning av detta i Första Korintierbrevet. ”Eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror… Ty Guds dårskap är visare än människor och Guds svaghet är starkare än människor” (Läs gärna hela sammanhanget 1 Kor 1:18-31). Och i tredje kapitlet tar han upp tråden igen: ”Bedra inte er själva. Om någon blander tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud…” (1 Kor 3:18-23).

Ett gott och vist råd blir därför: Bjud in Jesus och görhonom till Herre i ditt liv. Använd det förstånd som Gud gett dig och ta till digGuds tankar för dig! Att leva med Jesus innebär en personutveckling som ingenkonsult i världen kan matcha!

Börje Norlén

———————————————————————————-